Bellman käsitteli laulurunoudessaan elämäniloa. Kontrastin hän loi usein muistuttamalla kuolevaisuudesta antiikin runouden tavalla. Joskus taas kuvailemalla humalaisten tappelua. Aurinkoista ja leikkisää kevättä!

9.
Här är oss gott, gutår, min sköna!
Tag en våffla och melon,
drick ett glass öl med stjälkar gröna,
fyllt med muskot och citron.
Spela, vår yster! (cello)
Drick, kära syster! (cello)
Hurra! Vad båtsman och systrar i takt
dansa på våra gröna trakt.
14.
Huggen i skallen, vrid opp truten,
kasta balja och gehäng,
bryt av hans käpp, slit av syrtuten,
flaskan för hans ögon sväng
Han är densamma (cello)
som nyss anamma (cello)
slangen och pannan i Ormsaltargränd,
av sin hud oc blånad känd.
15.
Inom vår krog, vet, glädjen andas
och vid krogdörrn död och mord.
Vet, med ditt blod skall finkel blandas
och din skål bli sagt vid bord...
    Fredmans epistel n:o 53